Team-meeting
Andra dagen i skolan kändes helt klart bättre än den första. Allt har rullat på bra, har varit igång hela dagen. Två klasser, hem och käka lunch, handla, träffa coach och sedan team-meeting.
Team-meeting är dock inte lika roligt som det låter. En massa kontrakt som skulle läsas igenom och skrivas under, olika personer som ville prata om universitetsverksamheten och blablabla. Hann i alla fall få ett hum om mina klasskamrater även om jag inte han prata så mycket med någon av dem.
Nu sitter jag här vid min kära mac och svettas efter att ha ätit en het salsa sås. Har gjort min första läxa, inget märkvärdigt. Bara läsa några sidor i engelska boken.Språket utvecklas lite varje dag och det är häftigt hur fort det faktiskt går framåt. Nu pratar jag hygglig engelska, det som alltid varit mitt hatämne.
Blir så glad att höra från er därhemma. Saknar många av er enormt, men har än så länge ingen hemlängtan. Den får allt dröja några veckor till för än så länge har jag för mycket att stå i.
Kramar till er alla.
my accent
- Hi, how are you!?
- Good, thanks.
- You have a different accent. Where you from?
- Sweden
I princip alla konversationer jag har med nya personer jag träffar kommer följfrågan. Var kommer du ifrån, din dialekt är annorlunda?! (jaaaa, jag vet. Det var hundrade gången någon sa det till mig).
Jag jobbar på den. Efter att Rashida skrattade ut mig en helkväll har jag i alla fall lärt mig att uttala vacuum rätt.
Making progress...
Natursköna Sedona
Jag och Carro tränade på gymmet imorse. Crosscountry, en halvtimme i lugnt tempo och räkte gott och väl. Det är stor skillnad att träna på 2000 meters höjd än vad det är att träna på havsnivå. Kommer ta några veckor innan vi vänjor oss någorlunda vid den syrefattiga luften.
Efter lunch åkte jag, Carro, Jenne, Rashida och en annan freshman-tjej i trackteamet ner till Sedona. Det är en vacker liten by 30 min från Flagstaff. Vi badade i svalkande vatten och åkte kana ner för en minifors. Riktigt roligt och mycket skratt. Kom på hur mycket jag saknar tillgången till vatten att bada i. Hemma i Bergsnäs kan jag bara gå över vägen för att ta ett dopp i Helige å, i Flagstaff finns inga sådana tillgångar. Dock finns det ju andra naturtillgångar här så det väger väl upp ungefär 50/50.
En avkopplande och rolig sista dag innan skolan drar igång. Eftersom det är happy hour alla söndagar på sushi-restaurangen downtown var kvällsmaten given. Lika gott som förra veckan vill jag lova.
Börjar 9.10 med matte imorgon. Engelska direkt efter och 19.30 har jag en EPS-class (handlar om friidott och träning tror jag). Har väl inte full koll på läget, men jag ska nog överleva min första skoldag i College.
Underbart vackert. Kan inte riktigt förstå att jag bor i närheten av detta paradiset.
Lördag och jag är trött och uttråkad
Idag har varit en riktig slappdag för min del och jag blev uttråkad. Med facit i hand : jag. kan. inte. slappa.
Jag har ingen ro att kolla på film, jag avbryter mig själv med att kolla något på facebook eller fixa med något annat. Jag ställer aldrig min väckarklocka senare än 9 av den anledningen att jag hatar vakna upp klockan 12 med känslan av att ha missat halva dagen. Jag tycker om rutiner, att vara planerad, följa scheman och ha koll. Jag längtar till skolan börjar på måndag (även om jag är nervös), jag behöver struktur på tillvaron. Ännu mer längtar jag efter träningen, jag spricker. Känner mig helt mju och otränad just nu. Känner för att bygga upp och bygga nytt. Har nog blivit lite aspergig sen sommarjobbet, jag vill ha min dag inrutad och i ett tydligt mönster. Det har jag inte nu. Om några veckor förhoppningsvis.
Åkte och shoppade i eftermiddags, så OKEJ, så helt förslappad har jag inte varit.
My roomies
Det är på tiden att jag presenterar mina nya sambosar för er där hemma. Jenne och Rashida heter de två amerikanska tjejerna vi flyttat in oss. De är underbara. Ställer upp för oss och hjälper oss att komma tillrätta. Förstår inte riktigt hur jag skulle löst de senaste dagarna utan dem?!
Caroline, Jenne, Rashida & Lisa redo för en kväll downtown.
Jag och Rashida. Vi delar andravåningen i lägenheten.
Caroline och Jenne har sina rum på nedervåningen.
Bilder på lägenheten kommer när vi fått ordning på allt.
Min framtida träningsmiljö
Idag har jag varit och träffat Coach Duncan, min tränare här i Flagstaff. Han visade mig runt i det nybyggda träningscentret. Vi kunde inte se detta i när vi var här på vår rekryteringsresa i vintras eftersom det höll på att renoveras. Nu är det nästan klart och resultatet är riktigt imponerande. Bakom de inglasade fönstrerna ligger ett gigantiskt gym med alla olika träningsmaskiner man kan tänka sig. Och på nedervåningen har har tjejernas friidrottsteam ett alldeles eget omklädningsrum med stora skåp och luftiga ytor. Jag kaninte säga annat än att jag är imponerad. Dessutom kommer jag ocg de andra stavhopparna få träna gymnastiki en riktig gymnasiksal två ggr i veckan. Även om det är 7 till halv 9 på morgonen (endast då vi kan få tillgång till hallen) ser jag verkligen fram emot det.
NAU utomhusarena endast för friidrottare. Bergstoppar och blå himmel i bakgrunden, går det få vackrare träningsmiljö?
Endast för women's track
Coach Duncan och en storskärm som är till för att analysera teknik.
Gymnastikhallen, all utrustning en stavhoppare behöver finns där.
This day deserves two posts. Part II - nighttime
Klockan är egentligen läggdags, men jag måste bara skriva om denna kvällen. Den har varit väldigt rolig och väldigt underlig...
När jag och Caroline gick in till ett hotell för att fråga om vägen träffade vi av en ren händelse Claudius. Han jobbar på hotellet och går junioryear på NAU. Han var väldigt trevlig och vi pratade ganska länge i lobbyn innan vi gick vidare. Precis när vi skulle gå frågade han om han kunde få våra nummer, han skulle hänga med och äta på buffalo wings senare ikväll. Eftersom nya bekantskaper knappast kan vara till någon skada tackade vi ja. Och klockan 19 hämtade han upp oss vid vår lägenhet och körde oss till restaurangen där vi träffade tre av hans kompisar. Vi hade en mycket rolig och flummig stund, efter att tag kom det fram att två av kompisarna var höga på marijana. Så det blev en hel del marijana snack medans vi njuta av kryddiga chickenwings.
Det visade sig även att Claudius har en massa ormar, ödlor och fiskar i sin lägenhet. Vi blev ju såklart väldigt nyfikna och åkte hem till hans lägenhet efter maten. TJENARE KUNGEN! Vilka skräckinjagande djur han har, dock väldigt fascinerande och et var nästan så jag var sugen att köpa en stor boaorm av honom (OBS! endast nästan).
Stört häftig känsla att ha en mysig boaorm runt halsen. Nya husdjuret kanske?
Känner mig riktigt modig som vågade snurra den där slangen runt min hals. Men jag föredrar nog trots allt en fri hals.
Hello Snakeman
Kvällen avslutades på bästa sätt. Skype med familjen där hemma. Så härligt att få berätta om min händelserika dag för dem samtidigt som de satt och åt frukost. Mamma gjorde en äggmacka med kaviar åt mig. Önskar det gick maila över den, lite kalles kaviar hade varit pricken över i:et en kväll som denna.
Nu ska jag slumra sött i några timmar.
Puss & kram
This day deserves two posts. Part I - daytime
Underbar dag. Idag har väldigt många bitar fallit på plats. Vi har jobbat effektivt och fixat både NATstudent-ID, mealplans, våra klasser och öppnat ett bankkonto på bank of america. PLUS att NCAA äntligen godkännt min eligibility status så att jag kan få mitt scholarship släppt. En sten släppte från mitt hjärta när jag loggade in där idag och upptäckte att jag är helt grön.
Efter att vi fixat alla de där viktigheterna jag nämnde ovan började dagen ta fart på riktigt. Det började med att jag och Carro tog en paus på starbucks, jag fick min efterlängtade kaffe och Carro iste. Just idag övade sig en massa ny personal på att göra olika drinkar som de sedan gav ut gratis. Eftersom gratis är gott tog jag och Carro för oss ordentligt. Hur gottiggt som helst. Vi fick milkshake med smak av choklad, jordgubb och grönt te samt olika latte-drinkar. Man tackar som ödmjukast för det all trevlig starbucks-personal.
Starbucks-frossning pågår
När vi laddat batterierna begav gick vi till banken för att det fixa det sista på dagen to do-list. Efter någon timme hade vi lyckats även med det uppdraget. Stolta och nöjda bestämde vi oss för att ta vägarna förbi Walmarts för att köpa lite mat och nödvändigheter. På parkeringen träffade vi Shaun och Rob, de austrlienska tennisspelarna. Eftersom de också skulle till Walmarts handlade vi tillsammans. Efter ett tag kom jag och Carro på att vi inte kommer orkar bära hem allting vi köpt. Så efter vi betalat tog vi kundvagen till austrliensarnas lägenhet. Shaun har bil och snäll som han är körde han hem oss till lägenheten. Vi hade några riktigt roliga timmar och ägnade en hel del tid åt att skratta åt varandras dialekter. Så roligt, spännande och givande att knyta nya kontakter.
Schysta killar som bär kundvagnen med våra varor i
Tror minsann vi börjar känna oss tillfreds i vår nya tillvaro. UNDERBART!
Orientation week
för internationella elever startade idag. Så idag har jag varit en i mängden av förvirrade utlänningar i ett nytt land. Det har känts ganska befriande. Träffade till och med några svenskar som vi bytte nummer med. Kan vara bra att ha när vi blir trötta på alla amerikanare. Sen träffade vi två australienska tennisspelande killar som var väldigt trevliga. De hade ganska bra koll på hur det funkar med telefoner, telefonnummer och abonnemang här, så de ska hjälpa oss skaffa ett bra telefonabonnemang här.
Idag åt vi lunch i en av de två matserveringarna som finns på skolan, the düb. Det finns alltid flera olika maträtter att välja mellan och på torsdag börjar våra id-pass gälla så att vi kan äta alla mål där. Även om vi förmodligen kommer tröttna på maten efter ett tag ska det bli skönt att slippa laga sin egen mat i början när det finns tusen andra saker att tänka på.
Eftermiddagen var inte lika trevlig och kontaktknytande som förmiddagen. Jag och Caroline var tvungna att göra ett matte-test. Resultatet visar hur stor vår kunskap i matte är och vi placeras in i olika klasser efter resultatet. Måste säga att testet var väldigt svårt. Fick gräva länge i mina begravde matte D kunskaper för att lyckas svara på frågorna. Det mesta kände jag igen, men mycket är tyvärr glömt. Läskigt hur fort man glömmer sina kunskaper man slitit så hårt med. Slutresultatet blev 60%, om det är bra eller dåligt resultat vet jag inte.
Fortfarande kan jag verkligen inte säga att jag har koll på läget, men kollen är i alla fall en gnutta bättre sen igår.
Nu ska vi på säng jakt. Längtar så mycket efter en egen säng.
2nd day in Flagstaff
Herre Jösses! Vad mycket som behövs fixas och donas. Försöker ta en dag i taget och inte stressa upp mig så mycket över den långa to-do listan. Idag har jag fixat amerikanskt number. Happy hour - Huvudvärk på köpet. Man tackar! Allt är så komplicerat och när man inte förstår språket till 100% blir det ännu värre. Jag hade tänkt köpa en Iphone idag. Men det var ju svårare än vad jag trodde. Månadskostnaden för ett abonnemang är väldigt hög, ungefär 600 kr och jag kan inte blockera abonnemanget när jag är hemma under sommaren. Allt verkade så himla förvirrande och med blodsockret nere i tårna slutade det med att jag gick från affären med en tråkig LG telefon. Dock fick jag mitt amerikanska nummer, vilket var det viktigaste för tillfället. Nu har jag i alla fall en telefon som fungerar att kommunicera med. Jag tänker ha den ett tag nu i början och fortsätta min Iphone-jakt när jag har tid och energi.
När vi kom till lägenheten slocknade jag i sängen. Helt slut, både i kropp och huvud. Det blev sushi till kvällsmat idag. Jenne tog oss med till en kanonbra sushi-restaurang downtown. På söndagar samt alla dagar mellan 15 och 18 är det happy hour det, vilket innebär halv priset på utvalda maträtter. Vi år oss mätta och betalade bara 5 dollar efter dricks. Ett bra avslut på dagen.
Jetlagen håller i sig. Klockan är bara 21 här och trots min nap för bara några timmar är jag trött. Nu släcker vi snart lampan. Klockan ringer 05.30 imorn. Orientation week.. YAAY! Nu bröjar det.
Natti Natti!
Slutdestination: Flagstaff
Ett jobbigt avsked i Kastrup, 16 timmars flygresa, en natt på hotell i phoenix och tre timmars minibusresa upp bland bergen. Trots att resan varit låååång har det gått väldigt bra. Vi kom till Flagstaff klockan på förmiddagen idag. Våra roommates Rashida och Jenne mötte upp oss när vi blev avsläppta och efter det har dagen gått i hundra knop. Vi träffade Headcoach Heinz en snabbis, sedan åt vi lunch downtown, promenerade i fyra timmar för att utforska staden och sedan middag med tjejerna. Därefter åkte vi till Walmart och köpte alla möjliga saker vi skulle kunna behöva för att överleva här uppe bland bergen.
Och nu sitter jag här i lägenheten. Jag är trött, förvirrad och glad. Men jag ska inte förneka att jag faktiskt känner saknad efter alla hemma. Trots att jag bara varit borta något dygn känns det helt annorlunda mot andra gånger jag varit iväg hemifrån. Nu är jag inte borta för semester, nu har jag flyttat. På riktigt.
Nu är jag så trött att jag knappt ser vad jag skriver. Inte så konstigt med tanke på att det är 9 timmars tidsskillnad och hjärnan gått på högvarv idag. Nu ska jag unna mig själv några härliga timmar av sömn.
Godnatt Arizona
Godmorgon Sverige
Du ångrar dig väl inte
Nej Mamma! Det gör jag inte.
Men fy vad jobbigt det är nu. Jag mår illa. Huvudet snurrar. Vad håller jag på med? Jag fattar inte.
Dags att vakna.
Inga ord
Vi hade kunnat stå där på stengången fram tills dess att flyget går. Vi blir aldrig färdiga. De ord man lyckas få fram mellan tårarna räcker inte till, inga ord räcker till.
När ni gått sa pappa: Jaa, hade jag haft sånna vänner i min ungdom hade det ju blivit annat av mig...
Jag älskar er
Vi ses...
Stolt över mig själv...
Den här sommaren har jag funderat mycket på om jag möjligtvis är den lyckligaste människan i världen?! Jag är i alla fall solklart niminerad i titeln. Inte illa av mig!
Tror inte jag kommer tröttna skriva om hur många fantastiska människor jag omges av. Jag är riktigt stolt som har så många fantastiska vänner i min närhet. Fy Sören vad jag kan skratta mig lycklig.
Helt. Sinnessjukt. Helt. Stört. Sinnesstört.
Hur underbara vänner har jag inte som ger mig rosor och en egenkomponerad sång? Jag blir tråögd.
Maja, Matilda, Sofie, Tilda, Charlotta & Elina
fantastiska, underbara, älskade vänner!
Tankar och funderingar dagens SM-deltagande
Katastrof-tävling för min del. Sämsta för säsongen vill jag lugnt påstå. För att tala klarspråk: jag är inte nöjd.
Jag kom till Gävle med förhoppningar om riktigt bra resultat. Årsbästa och pers skulle det bli, inget snack om saken. Med tanke på hur de senaste veckornas träningspass gått var det inte förstora krav att ställa på mig själv.
Inhoppningen var en helt okej, ansatsen funkade och stavarna kändes bra. Men redan vid inhoppningen kände jag än viss tveksamhet, något saknades.
Jag gick in på 3.44. Rivning i första, staven var för mjuk. Bytte till en styyvare i andra och då svarade det lite mer. Nästa höjd var 3.62, vilket innebar årsbästa med 7 cm. Med tanke på hur bra hoppningen känts de senaste veckorna skulle jag lätt glida över även denna höjd. Men något låste sig. Klippet i löpstegen de sista metrarna innan löpningen saknades helt. Jag kände att jag hade explosiviteten i kroppen men tillät det inte att komma ut. Det var som att viljan inte fanns där, som att huvudet och tankarna svävat iväg åt ett helt annat håll. Andra försöket var ungefär som det första - helt okej, men saknade attack och fart. Tredje blev inte ens ett hopp.
För en stund ville jag helst av allt sjunka genom marken, bort från Gunder Hägg Stadion och Gävle. Glömma att jag var friidrottare. Jag var besviken och arg över min svaga prestation. Fy farao vad friidrott kan vara tråkigt ibland.
Även om det kändes som att världen skulle rasa samman insåg jag ganska kvickt att ett SM-fiasko faktiskt är en bagatell i det stora hela. Jag kommer få många fler chanser i mitt friidrottsliv. Efter en varm kram från Johan Lundvik var jag faktiskt på ganska gott humör igen.
Nu är utomhussäsongen 2011 avslutadad för min del. Jag har vila. USA ligger runt hörnet. Det är blandade känslor. För friidrottens skull längtar jag dit. Jag behöver en nystart. Ska bli skönt att komma till ett nytt ställe där ingen känner mig och mina tidigare prestationer.
Glömmer säsongen och blickar framåt...
Ljuvliga Julia
Igår hade jag en fantastisk kväll med min goda vän Julia. Hon bjöd på en fantastisk middag med allt som hör där till. Vi åt utsökt mat, drack rosévin, pratade minnen och skrattade. Kvalitativ livsnjutning av allra högsta grad. Vi pratade oss igenom hela skoltiden lågstadieåren på Bergunda, Kisse-tiden på högstadiet, mognaden under gymnasiet och den galna studenttiden. Vi delar så många fantastiska minnen Julia.
Vår vänskap kommer vara en enorm trygghet för mig nu när jag flyttar. Vår vänskap är slitstark och stadigt rotad. Vi vet att vi alltid har varandra. Att några månader ifrån varandra bara stärker våra vänskapsband ytterligare. Vi ses om fyra månader igen och då kommer allting att vara precis som vanligt... eller bättre.
Jag älskar dig min pärla.
