Stavhoppspassion
Dagens stavhoppspass utövades på en väldigt intressant anläggning, eller ja anläggning är kanske inte rätta ordet... Vi hoppade nämligen på bakgården av huset där parat som driver stavhoppsklubben bor. Ytan var inte större än 20x50 meter, men utnyttjad till max med två stavhoppsmattor, en höjdhoppsmatta, ansatsbanor, ringar, räck och alla möjliga detaljer. Väldigt bohemiskt och genuint. Där snackar vi kärlek till sin idrott. De har drivit en stavhoppsklubb på deras bakgård i 12 år och varje vardagskväll kommer runt 20 ungdommar dit för att hoppa stavhopp.
Även om jag älskade stället och de hade varenda stav jag kunde önska så gick min hoppning inte alls bra idag. Kände mig inte självsäker nog för att hoppa med full ansats på den lite halvknaggliga ansatsbanan. Så jag fokuserade på kort ansats istället. Och det gick bra fram tills dess att jag bröt en stav...aj! Upp och ner i luften hörde jag hur det brakade till och staven gick i tre delar, jag landade lite halvtaskigt på ryggen precis vid mattkanten. Ingen fara skedd förutom lite stelhet. Däremot började huvudet snurra lite för mycket och jag hade varken ork eller lust till att motivera mig själv till att fortsätta hoppa. Nåväl, stavhopp är inte en helt riskfri sport och det är jag medveten om. Detta var den tredje staven jag brutit och den andra inom loppet av en månad, inget bra mönster. Är inte särskilt orolig inför lördagens tävling. När jag är färdig med detta blogg-inlägget tänker jag skaka av mig alla minnen från incidenten och blicka framåt.
Stav nr 3 bruten
Kommentarer
Trackback
