The AHAA-feeling
Stavhopp idag på morgonen. Mitt självförtroende i hoppningen har fått sig ett riktigt sving och det känns som att det verkligen kommer underlätta mycket för mig i min framtida utveckling. Känner redan efter andra veckan att jag kommit igång med hoppningen på ett väldigt lovande sätt. Den här tiden på året är det, precis som hemma i Sverige, väldigt lågintensiv hoppning som gäller; mjuka stavar, max 10 stegs ansats och gympaskor. Fokus på tekniska detaljer och känsla.
Idag berättade Coach vad jag måste jobba på under den kommande tiden, nämligen min position i upphoppet. Jag har en förhållandevis bra stav-isättning men jag tenderar till att komma lite för nära lådan i upphoppet. Det är en trygghetsvana jag utvecklat som påverkar min hoppning negativt mer än jag förstått. På grund av att jag är för nära i upphoppet kommer stav-böjen lågt ner på staven, vilket gör att staven skjutsar mig mot ribban istället för uppåt. Om jag istället lyckas sätta i staven med längre avstånd till lådan för jag en högre och kraftfulllare isättning, vilken skapar en böj högre upp på staven, vilket i sin tur kommer kunna skicka mig mer upp än fram.
Tror minsann det blev lite invecklat här. Ni som inte har något kunskap om stav förstår förmodligen inte så mycket om vad jag babblar om. Det gör ingenting. Ville nog bara säga att jag fått mig en liten AHAA-upplevelse idag. Nu ska här visualiseras...
Over&out
Kommentarer
Trackback
