getmyselftogether

Idag var det 3x2x150 meter och trappsprint på schemat på träningsschemat. Efter 4 150-metrare var både mina och Simons ben nära att sprängas, så vi bestämde oss för att spara på krutet efter som vi har hoppning imorgon. Hatar att avbryta träning. Även om det är för mitt eget bästa har jag riktigt svårt att acceptera det principfast som jag är. Idag var jag tvungen att acceptera situationen. Jag har helt enkelt inte tränat tillräckligt mycket springuthållighet i höst och den höga höjden är knappast en fördel, när man måste utmana kroppen för någet den inte är van vid. På grund av att vi ska vara tillbaka för träning en vecka innan terminen startar så får vi inte ha någon träning med våra coacher nästa vecka (NCAA regler vi måste förhålla oss till). Men inte tänker jag låta kroppen vila för det. Jag ska springa tills mjölksyran spränger mina lår. Med andra ord, mycket sprintuthållihet på schemat nästa vecka.