getmyselftogether

Ständigt i rörelse och ständigt på gott humör, det var Kalle Sandberg det. En beundransvärd människa med en enastående livsglädje. Inte minst efter beskedet om tumören som växte sig större inom honom och som begränsade hans rörelseförmåga markant. Kalle var förvånansvärt oförändrad.

Kalles sjukdom och bortgång har varit en viktig väckarklocka för mig. En påminnelse om att aldrig är alldeles för skört för att ta för givet. Jag kommer ofta på mig själv med att oroa mig alldeles för mycket över framtiden. Vilket fruktansvärt slöseri med tid. Jag glömmer bort att leva i nuet, njuta av allt som händer och sker just precis nu. Glömmer bort alla vackra ögonblick som livet bjuder på dagligen. Vissa av ögonblicken som passerar kommer aldrig igen. Så det gäller att vara uppmärksam. Fylla dagarna med liv, istället för att fylla livet med dagar. För livet är inte de dagar som passerar, utan de dagar vi minns.

Kalle var en mästare på att fylla sina dagar med liv. Hans liv tog slut alldeles för tidigt. Men trots hans unga ålder är jag övertygad om att han lyckats fylla sitt liv med mer liv än många av världens hundraåringar gjort.

Många vackra minnen lämnar han efter sig, och det är minnen som lever i evighet. Mina tankar är hos er Ingela, Alexander och Jessica. Må jordens alla änglar vaka över er och ge er styrka i denna svåra tid.

♥