Att prioritera sig själv
Det där med att lyssna på sig själv, följa hjärtat och göra det som är bäst för en själv - det är bland det svåraste jag vet. Att jag är en bra på att lyssna och ge mina vänner goda råd i svåra situationer, är något jag inte alls är kompetent till när det kommer till mig själv. Jag är alldeles för dålig på att trycka på pausknappen, stanna upp och fråga mig själv hur jag egentligen mår. Istället väljer jag att fortsätta plöja igenom mina överfyllda dagar, ignorera varningssignalerna, måla upp en fejkad fasad, och hoppas på att ingen ser igenom mig.
.
Men nu har jag kommit till insikt att min livsstrategi inte är hållbar i längden och det som är ännu bättre är att jag har valt att göra något åt situationen innan det faktiskt är försent. Idag gjorde jag mig själv den största tjänst jag någonsin gjort. Jag sa upp mig från mig från mitt sommarjobb på stödenheten på Växjö kommun, ett kanonjobb som jag verkligen trivdes med, men som tyvärr är mer än vad jag klarar av i nuläget. Det var inget roligt samtal att föra på tal inför mina goa arbetskolegor och nyfunna vänner, men dessvärre nödvändigt och efteråt kändes det som den stora klumpen i magen började lösas upp.
.
Det är underbart att vara hemma, det kan jag inte på något sätt förneka. Men det har blivit för mycket av det goda. När man mår dåligt över den svenska sommaren som man gått och längtat efter under ett helt läsår i USA, då ärdet helt enkelt något som gått snett. Jag känner mig stolt som kunde komma till denna insikten och att jag för en gång skull gjort vad som är mitt eget allra bästa. Det var inte lätt att sätta mig själv framför alla andra, men i slutändan vet jag att det är det bästa både för mig och mina anhöriga. Det handlar om att prioritera och jag väljer att prioritera mitt eget välmående.
.
Nu när jag äntligen tryckt på paus-knappen, kan jag äntligen börja njuta. Låt sommaren börja!
Hemma är fortfarande hemma
28 timmar tod det mig från dörr till dörr. Efter en sån lång resa var jag rejält mör i hela kroppen och knoppen. Men lycka är bara förnamnet på hur jag känner just nu. Så otroligt skönt att vara hemma i mitt älskade Sverige. Världens finaste vänner överaskade mig när jag steg in i huset igår. OJ, så glad jag blev. Hade en kanonmysig kväll fylld med prat, inga tysta ögonblick där inte. Bättre premiärkväll i Sverige gick inte att få. Tusen tack!!!
Världens bästa människor!
Efter ett läsår i USA har jag helt klart lärt mig att uppskatta Sverige på ett helt annat sätt. Jag är riktigt stolt över att vara svensk, Sverige är mitt hem och svenska är fortfarande det språk jag pratar bäst. Jag har en hel svensk sommar framför mig. Den ska fyllas med jobb, träning, tävling och såklart en massa häng med familj, släkt och världens bästa vänner.
Over and out the United States of America
Sitter på Phoenix international airport. Väskan incheckad och security processen avklarad, allt är som det ska. Nu väntar en 18 timmars lång flygresa till Köpenhamn, med stop i Dallas och London. Ingenting jag ser fram emot, men vad gör det när jag lommar sluta hemma i Växjö?!
Eftersom frisörbesök i USA kostar ungefär halva priset mot i Sverige passade jag på att skämma bort håret lite igår. Toppade håret och la i ytterligare lite ljusa slingor i håret. Blev nöjd med resultatet, naturligt och fräscht. Förhoppningsvis kommer det blekas av solen ytterligare i sommar. För mitt långa hår kostade det hela mig $130, i Sverige hade jag haft problem att komma under 2000 skulle jag tro.
Igår kväll år jag och Carro middag på Pita Jungle, en av mina favorit restauranger. De har en massa goda och nyttiga maträtter med pitawraps som specialité. Igår blev det en turkey wrap och rotfrukter. En Mysig avslutning på mitt första år i Amerika.
Solmaxning
Visst hade jag hellre tävlat i Conference tillsammans ned resten av laget denna helgen. Men eftersom kroppen svek mig är det bara att få försöka göra det bästa av situationen. Och just nu är faktiskt min tillvaro ganska så hyggligt. Det ser ut att bli klarblå himmel och 20 grader mina sista dagar i Flagstaff. Om ni gissar på att jag ligger ute och steker för fullt är ni helt rätt. Gäller ju att samla på alla D-vitaminer jag kan för Växjö-vädret verkar vara precis som det brukar - regn och rusk. Fast trots det ser jag ändå fram emot att få komma hem...
Freshman year - Mission accomplished
Mitt år som freshman i college är nu fullbordat. Igår skrev jag min sista final exam. Jag kan andas igen. De senaste dagarna har varit riktigt hardcore på pluggfronten. Jag brukar vara bra på att prestera under press, men konsekvenserna av en överarbetande Lisa är finnar och utslag i ansiktet, dålig sömn matvanor samt ett bombnedslag till rum. Men nu är slitet över. Ett prov i måndags och två i tisdag plus uppsatsinlämning. Pang, smack, boom, CHECK! Känns väldigt tillfredställande att sätta punkt för ännu ett skolår. Det har varit ett annorlunda och lärorikt år, med mycket känslor blandade av olika slag. Den största skillnaden mellan gymnasiet och college är mängden skolarbete man måste göra i college. Efter detta året kan jag inte riktigt förstå varför jag klagade över läxorna på gymnasiet. Svårighetsmässigt tycker jag däremot inte att det är någon störra skillnad mellan gymnasiet och college.
Checkar av Freshman year i College. Tar beslut i sommar om jag kommer tillbaka för ett Sophomore year.
Hamstringsbekymmer
Ingen tävling för mig till helgen. Gårdagens träning var lite "upp till bevis" om jag skulle delta i Conference mästerskapet till helgen. Trots att jag vilat hela helgen kände jag redan när jag började värmaupp att muskeln var irriterad, jag försökte trotsa smärtan till en början. Men det blev bara värre och värre och tillslut var jag tvungen att ge upp. Ingen rolig insikt. Men jag var tvungen att lyssna på kroppen. Så nu är det vila som gäller coh det ska bli för himla skönt. En lång uppbyggnadsperiod under hösten och en hel vårtermin av tävlingar har definitivt tärt på kroppen. Så lite återhämtning är välbehövligt och förtjänat.
KT-tapad baksida. Har ingendirekt diagnos på den. Men det är ialla fall ingen bristning för jag har fortfarande full styrka.
.
Känns trist att inte kunna åka med laget på den sista tävlingen för säsongen. Jag fick möjlighet att åka med och supporta dem, men en 14 timmars buss/flyg resa idag och samma resa tillbaka på söndag, för att senare resa i över ett dygn för att komma hem på tisdag, kändes inte som en särskilt smart idé för kroppen och framför allt inte baksidan. Istället bestämde jag mig för att stanna kvar här uppe. Packa, städa, fixa och göra mig redo för Sverige i lugn och ro. Om mindre än en vecka är jag hemma. Fy sjuttsingen så skönt. LÄNGTAR!!!!
Den 15onde maj
Hembiljetten är bokad, tisdagen den 15onde maj går flyget hem till Sverige. Nedräkningen är offeciell. Jag längtar outhärdligt mycket. Ser verkligen fram emot att få komma hem till älskade Sverige med en härlig sommar framför mig.
.
Senasst jag bloggade, vilket var över en vecka sen, hade jag tävlingsförbud på grund av att baksidan krampat. Sen dess har det blivit bättre, men tyvärr inte så bra som jag hoppats, trots att jag varit på behandling hos sjukgymnasten minst en gång per dag. Igår fick jag en riktigt hård "skrubbning" på min muskel. Gjorde fruktansvärt ont och lämnade efter sig ett gigantiskt blåmärke. Men idag känns det som att det var värt all smärta, för baksidan känns faktiskt bättre. Jag hade nästan gett upp hoppet att åka till conference championship nästa vecka, men i stunden känns det faktiskt som att det finns hopp igen. Imorgon ska jag prova hoppa med kort ansats igen och efter det får det bli en utvärdering om läget.
Senasst jag bloggade, vilket var över en vecka sen, hade jag tävlingsförbud på grund av att baksidan krampat. Sen dess har det blivit bättre, men tyvärr inte så bra som jag hoppats, trots att jag varit på behandling hos sjukgymnasten minst en gång per dag. Igår fick jag en riktigt hård "skrubbning" på min muskel. Gjorde fruktansvärt ont och lämnade efter sig ett gigantiskt blåmärke. Men idag känns det som att det var värt all smärta, för baksidan känns faktiskt bättre. Jag hade nästan gett upp hoppet att åka till conference championship nästa vecka, men i stunden känns det faktiskt som att det finns hopp igen. Imorgon ska jag prova hoppa med kort ansats igen och efter det får det bli en utvärdering om läget.
.
På den akademiska fronten är det slutspurt. Nästa vecka är finals week. Jag gör mitt bästa för att motivera mig till plugg de sista dagarna. Jag har tre prov och en uppsats under måndag och tisdag, sedan är vårterminen över för min del. Ett välbehövligt break är precis vad jag behöver.
.
13 dagar till Sverige. HELL YEAH!
Dodgeball tunering
Förra lördagen annordnades ett annat event, dodgeball turnering för student athletes. För er som undrar vad dodgeball är så är det i princip samma sak som spökboll, bara några regler som skiljer. Jag och några andra friidrottare ställde upp som Justice League. Vi klädde ut oss till olika superhjältar, en utklädnad vi senare vann pris för. Kämpade tappert gjorde vi också, men tyvärr förlorade vi semifinalen mot ett gäng fotbollsspelare vars taktik var fusk. inget fair-play från deras sida inte och trots att vi fick spela om matchen en gång verkade de inte ändra taktiken. Nåväl, vinna är väl inte allt här i livet och roligt hade vi ju ändå...
Justice League
Fotbollspelare som inte kunde spelreglerna
Tempermentsfulla Rashida hade svårt att behärska sig
Basketball vs. Fotball i finalen. Basket vann, lyckligt slut!
Ego-helg
Ingen tävling för mig denna helgen. Min baksida krampade ihop sig ganska ordentligt i måndags på träningen. Inget som verkar vara särskilt allvarligt och ingen bristning, vilket känns skönt. Men tävlingsduglig är den inte, riktigt trist med tanke på att helgen tävling i Kalifornien är den bästa på hela året. Typiskt. Vill inte tänka på det så mycket, men det är svårt när hela laget är iväg, lägenheten står tom och jag blivit beodrad vila hela helgen.
Försöker göra det bästa av situationen och det har hittlls gått bra. Vädret ska bli riktigt bra denna helgen, ca 20 grader och klarblå himmel. Jag har investerat i en solstol så det lär bli en hel del kvalitetssolning på balkongen. Jag har även bokat tid för en ansikstbehandling imorgon (något måste jag ju göra för att få tiden att gå).
Det har varit International Week på Universitetet denna veckan och idag var det någon slags mässa/festival/utställning av olika länder som representarades av internationella elever från det landet. Jag hjälpte till en lite stund vid det svenska bordet. Fika, milleniumtriologin, IKEA, svensk design och älgar - det finns mycket att vara stolt över som svensk.
Svensk-gänget
Några Saudi-Arabiska killar insisterade på att jag skulle prova burka. Ganska behaglig klädsel och inte alls så tung och varm som jag trodde. Men jag måste ändå säga att jag är glad över att kunna klä mig i vad jag vill. Skulle bli ganska knepigt att hoppa stav i heltäckande slöja.
Me going muslim? Nej tack!
Nu ska jag inleda min ego-helg med lite Netflixande. Netflix.com är en kanonbra sajt som har alla tv-serier och massor av filmer streamade. Kostar 8 dollar i månaden, men första är gratis. Just nu har jag snöat in mig på läkarserien Greys anatomy.
Blogg brist
Mamma ringde mig häromdagen. Hon ville bara veta om jag mådde bra för jag hade inte skrivit på bloggen på ett tag. Aj då! Men nu ska här uppdateras...
I söndags firade vi påsk med påskbord. Jag bidrog med svenska köttbullar och ägghalvor med kaviar. Köttbullarna gjorde dundersuccé, medans äggen knappt vidrördes. Mina amerikanska vänners förmåga att prova nya maträtter kunde definitivt vara bättre.
I måndags fortsatte vi firandet i form av födelsedagsjubileum. Rashida fyllde 22 år. Rashida är min bästa vän här i Flagstaff och även den jag delar våning med (vilken fullträff), så det var en självklarhet att hennes dag skulle firas ordentligt.
I torsdags var jag inbjuden till The Golden Eagle Awards, som belöning för bra betyg förra terminen. Alla student athletes med ett GPA över 3.0 var inbjudna. En trevlig tillställning och god gratis-mat.
Back on track
Har precis kommit fram till Albaquerque i New Mexico. Bussresan hit tog 6 timmar med matstopp. Jag har fått ett singelrum, vilket jag från början var lite besviken över, men nu är väldigt tacksam över. Jag kan bre ut mig och sova ostört i en stor säng.
Jag älskar stavhopp, men att resa med stavar är en riktig pain-in-the-A
.
Sen jag sa hejdå till familjen i måndags har jag haft en ganska dålig vecka. Kännt mig deppig och drabbats av väldigt mycket hemlängtan. Vill verkligen hem till Sverige. SÅ mycket svenskt jag längtar efter: huset, familjen (trots att de precis var här), värnner, svensk husmanskost, prata svenska, heligeå, långa ljusa sommarnätter etc.
Träningsmotivationen har verkligen inte varit på topp denna veckan. Så det har knappast varit med passion jag tagit mig igenom mina träningspass. Men sådana veckor är okej att ha någon gång ibland.
.
Kan å andra sidan meddela att träningen inte gått särskilt dåligt. I måndags persade jag i frivändning+stöt och benböj, 62 resp 83 kg. Jag älskar verkligen olympiska lyft och är i förhållande till min vikt ganska duktig på det. Dock har benböj alltid varit min svaghet. Under FIG-tiden bänkade jag lika mycket som jag benpressade, vilket är precis lika onaturligt som det låter. Så att jag nu benböjer 8 kg mer än jag bänkar, är ett klart framsteg för mina benmuskler.
The Grand Canyon
I söndags avslutade jag veckan tillsammans med familjen på bästa möjliga sätt i Grand Canyon. Det var precis lika ofattbart vakcert och storslaget som jag hade tänkt mig och lite till... En bild säger ju mer än tusen ord, så jag låter bilderna tala
Jag älskar er
Veckan som gick alldeles för fort
Tiden går som alltid fort när man har roligt. För en vecka sen hade familjen precis kommit hit till Flagstaff. En vecka senare har vi hunnit med en massa skoj och i morse lämnade de tillbaka mig i college-vardagen och begav sig mot Kalifornien. Jag som förmodligen är världens sämsta på att säga hejdå, kunde förstås inte hålla tårarna borta. Jag tröstar mig med att det bara återstår typ 6 veckor av skolan, så jag får återse dem ganska så snart igen.
Här kommer bilder från veckan. Enjoy!
Utanför the Dome i Flagstaff posande tillsammans med Louie The Lumberjack
En eftermiddags utflykt till byn Sedona, söder om Flagstaff. En 40 minuters bilfärd och 10 gradig temperaturskillnad.
På vägen till Las Vegas besökte vi Hoover Dam. En gigantisk dammbyggnad som förser Nevada, Arizona och Kalifornien med ström.
Väl framme i Vegas möttes vi av 30 grader, poolhäng var givet för soldyrkarna från Bergsnäs
I skymmningen blev det sightseeing till fots på the Strip, Las Vegas huvudgata
Inga storvinster på Casinos men lika glada för det...
Utsikt över Vegas uppe i 350 meter höga Stratosphere
Och eftersom Stratosphere har världens högsta åkattraktion var vi bara tvungna att prova. En uppskjutet på Liseberg fast 3ggr högre upp. Oj vad adrenalinet pumpade, helt otroligt. Bästa åkattraktionen jag någonsin åkt.
Utanför Ballagio, ett av de många storslagn hotellen på the Strip
När man lämnar kaneran i pappas händer är det alltid en liten chansning... Han fick iallafall med våra huvud
Familjesemester
Veckans finbesök har helt klart distreherat mitt bloggande. Men det tycker jag är en okej ursäkt, spenderar hellre tid med dem medans jag har dem hos mig. Fram tills igår har vi spenderat i Flagstaff. Där har jag, när jag inte haft skola och träning, guidat dem runt. Känns roligt att de har fått se och uppleva hur jag bor. Dessutom har de bjudit mig på mat varje dag, vilket inte heller varit helt fel.
Igår gjorde vi ett stats-byte, då vi bytte Arizona mot Nevada och Flagstaff mot Las Vegas. En uppgradering, med andra ord. Vi bor på ett hotell bara ett kvarter från Las Vegas huvudgata The Strip. Vädret idag har varit kanon, klarblå himmel och strax under 30-sträcket. Förmiddagen samlade vi krafter vid hotellpoolen. Krafter som sedan användes för att ta oss igenom den drygt 6 kilometer långa The Strip. In och ut på hotell, det ena mer imponerande än det andra. Casino, köpcenter, bowling, äventyrsbad, bergochdalbana, museer - ja ni fattar... Är svårt att sätta ord på Las Vegas. En gigantisk lekplats för vuxna som helt enkelt måste upplevas in real life. Har redan börjat smida planer inför nästa års 21-årsdag...
Bilduppladdningen verkar gå i dubbel slow-motion så de får komma i efterhand. Men nu har ni i alla fall fått en liten lägesrapport kära vänner.
Lördagstävling i Phoenix
Gårdagens tävling
Den vill jag helst glömma och det tänker jag göra också. Jag vet inte vad som var med mig igår, men jag hade absolut noll motivation eller inspiration eller vilja till att hoppa. Var på riktigt dåligt humör redan när jag vaknade på morgonen och under hela tävlingen var jag frustrerad och arg - helt utan anledning.
Utomhussäsongen har kommit så plötsligt och det är jag inte van vid. I Sverige brukar vi ha cirka två månaders mellanrum mellan inomhus och utomhus och inte två veckor som här. Jag känner mig helt enkelt inte riktigt redo för att ställa in min kropp på tävlings-mode än. Men det är på gång. Eftersom min familj kommer på besök så har jag fått ledigt från nästa helgs tävling, vilket känns väldigt skönt. Två veckors tävlingsuppehåll är nog precis vad jag behöver för att kunna koppla hjärnan rätt inför säsongen.
Efter gårdagens tävling igår blev det amerikansk kvällsmat i form av hamburgare. Och inte vilken hamburgare som helst, den var nämligen från snabbmatskedjan in N out som enligt många amerikaner har de bästa hamburgarna i hela USA. Med det ryktet var jag ju bara tvungen att prova... Och jag ska inte förneka att min doubble cheeseburger satt som en smäck i matsäcken, riktigt fet och smaskig.
Nää nu borde familjen vara här i vilken sekund som helst. Jag är riktigt otålig. Har gjort allt jag kan för att få tiden att gå denna morgonen; städat köket, plockat i vardagsrummet, joggat, duschat, målat naglarna, städat rummet och så nu när jag är färdig med detta inlägget vet jag inte vad mer jag ska sysselsätta mig med.
