getmyselftogether

Då var det dags, endast 29 minuter kvarstår tills dess att klockan slår tolv och jag ger mig in på mitt 20-onde levnadsår. Födelsedagen blir allt annat än vanlig, 17.50 imorgon kväll går flyget som ska ta mig och Caroline till USA. Det resulterar i att min födelsedag blir hela 30 timmar!

Är jag redo?

Väskan är i alla fall packad och jag har giltigt pass. Alla biljetter och försäkringar ligger i min nyköpta Konken.  Erica och Beatrice har lämnat beställningar på skor. Morfar har varit här och tjockat på min reskassa. Mamma har hållt sig förvånansvärt lugn. Olivia har ringt och önskat mig en trevlig resa. Jag har blivit osams med pappa tio gånger ikväll och sams igen lika många, något som hör till vardagen. Praktiskt taget kan jag nog inte vara mer förberedd. 

Men helt redo blir jag inte förrens om två veckor då tåget rullar in på Alvestas perong. Då vet jag att till och med Lisa Lantz med ett lokalsinne inte ens värt namnet faktiskt också kan orientera sig bland terminalerna på John F Kennedy Airport New York och att allting faktiskt löst sig