getmyselftogether

Min sysselsättning består i nuläget endast av plugg och träning. Har aldrig upplevt studiebelastningen så stor som den är nu. Och det är inte bara mängden som är större än någonsin, lärarna ställer högre krav än någonsin också. Kan inte göra någonting åt saken, det är bara att gilla läget. Se det som en utmaning. Ge mig fan på att jag inte ska ge upp när det är så lite tid som återstår av gymnasiet. Nu är det bäst under press som gäller.
En glad nyhet idag är att jag fick stipendie från Katedral på 1000 kronor för mitt projektarbete. Ett litet bidrag till min studieresa jag gjorde till USA. Tack!

och några som verkligen är bäst under press är ju VÄXJÖ LAKERS!
Ikväll vann de hemma mot Modo. I tredje perioden hade Modo minst 3 powerplayspel, jag trodde hjärtat skulle stanna. Men Lakers klarade trycket. 2-2 efter ordinarietid och förlängning. Jag satt som klistrad på SMPs liverapportering och bet på naglarna under straffläggningen. Men Ahlsenfelt i målet gjorde ett grymt jobb. Segern blev Lakers. Elitserien är nära.

(har inte sett någonting av matchen eftersom jag inte har TV10 men det var lika spännande för det)

Nu behöver huvudet vila,
Godnatt!

...och det var inte lätt. Men nu känns det bra. Ingen ångest, ingen tvekan längre. Nu är det bara att köra på. Collegelivet känns plötsligt inte så långt bort.

I slutet på Augusti/början på september flyttar jag till Arizona och Flaggstaff. Jag ska gå School Of Business Northern Arizona University, i nuläget lutar det åt markteting som major. Sedan ska jag tävla och träna stavhopp för the lumberjackets som är skollaget.

Det var coachen, resurserna, den goa gemenskapen i laget och det soliga vädret som fick mig att välja NAU före Manhattan College. Visst hade New York varit fantastiskt, men jag åker till USA för friidrotten och vill få så optimala möjligheter som möjligt till utveckling. Det kommer jag få i Flagstaff. Coach Duncan verkar vara kanon och hans fru är gammal gymnast och barnen blir en härlig fanclub.

Nu ska återstår det bara att läsa igenom en massa papper och skriva under sen är saken biff. Känns så skönt att tiden efter gymnasiet inte längre är ett svart hål. Det har märkts av på träningen också, jag har fått en nytändning. Jag vet vad jag vill.

När jag ändå håller på att springa runt i detta lyckohjul kan jag passa på att klämma in några rader om gårkvällens reunion. Amanda är hemkommen från London. Så fantastiskt roliga att höra om hennes äventyr i storstaden. Blir så insprirerad och motiverad att lämna Växjö och ge mig ut i världen.  God mat och chokladmousse som efterrätt var pricken över i:et. Pratade minnen och smidda sommarplaner.

Vilka pangbrudar till vänner jag har.

Uppvärmd 9.00 för stavteknik på lördagsmorgonen. Ja, det är lite av en obekväm träningstid och vissa pass är svåra att motivera sig till. 
Men idag!!! Fasen vad lätt allt gick och hoppningen bara flöt på. Gympaskor, halv ansats, mjuk stav och bara hoppa på känsla. Idag gick det bra. Självförtroendet är påväg upp. Underbar känsla, den som påminner om varför jag älskar denna sport.
Efter 2 år av skador och en massa motgångar, i sommar är det jävlar dags att köra igen. Fullt ös


3.70 i Malmö 2009
Känslan att nå ett mål, då man får belöning för allt slit. Så värt det.

Två svenskauppsatser att skriva, ett stökigt rum att städa, etik&livsfrågor inlämning att göra och däremellan ska jag hinna med att vara funktionär på world indoor throwing och barngyta hand om mina gympabarn på IK. päckad helg inser jag nu...

...Men det bästa av allt är att Världens Bästa Amanda flyger hem från London idag. Så imorgon blir det kramkalas på Högstorp. Med något så bra framför mig kommer jag fixa allt annat också (om inte så är det inte hela världen).



Bild från Nyåret som firades in i Karlskorna med de allra bästa. All kärlek

Friidrotts-EM i helgen ju, hade jag nästan glömt bort. Älskar att mysa ner mig i soffan och titta på friidrott. Alla vackra kroppar, snygga löpsteg, skickliga teckniker - det är mästerverk. Ett vackert löpsteg är verkligen något jag attraheras av. Idrottsmän och kvinnor som äntligen får belöning för sitt hårda slit. Ett EM kommer man inte till genom att ligga på soffan. Vill man nå det måste man jobba hårt, det ska man ha klart för sig. Varje dag måste man arbeta med sin kropp, balansera på belastningsgränsen.  Kroppen är det enda arbetsmaterialet en idrottare har och för att nå toppen krävs hårt arbete. Ingen vinner EM-guld på enbart talang. Viljan är den största talangen och nyckeln till framgång.



Renaud Lavillenie, färsk europamästare. Orgasmvarning på hans hoppning, SÅ VACKERT!

Är helt ur fas när det gäller sömnen. Klockan 3 inatt vaknade jag och började plugga biologi, störd tjej. Sedan gjorde jag ett fullhjärtat försök att somna om. Försökte med spikmatta och avslappningsskiva, men förgäves. Så här sitter jag nu, klarvaken 7.15 i ett tyst hus. Tre effektiva sovtimmar denna natt, heja! 

Mina tankebanor handlar i princip bara om skolval till hösten. Ena timmen känner jag mer för Flagstaff för att nästa timme ändra mig till New York. Jag står inför ett livsstilsval, vem vill jag vara de närmast fyra eller fem åren? Hur vill jag att mitt liv ska se ut?

Väljer jag Arizona får jag ett fantastiskt team och coach, campusliv, utmärkta möjligheter att utvecklas som friidrottare och en verklig amerikansk upplevelse.

Väljer jag New York får jag mitt efterlängtade storstadsliv, bra studier på en mindre skola, bättre möjligheter för kompisar att hälsa på och svenskt umgänge.

Pratade med Carro en timme igår, två tjejer med beslutsångest gör ju inte saken bättre. Jag vet att jag vill till USA men det är också det enda jag vet. Så förrvirrad. Jag behöver ta mig ett snack med oraklet Kristian Pettersson, världens bästa handledare (måste ju smöra för mitt MVG i projektarbete).

Idag blir det träning på vallen, fika med Olivia och Elin på stan och mat med mina kissar. Ser ut att bli en rolig dag, hoppas kunna lura sömnen med kaffe och aktivitet.